Blått smått

Mellanlandade hemma hos symaskinen en sväng innan sista semesterveckan. Passade då på att färdigställa den här. I morgon bär det av till Gotland, och när det är avklarat ska jag sy lite av mina sommarfynd (tyvärr inte så många).

Vad? En kimonoskjorta till en liten rackare, stl ca 56. Mönstret är samma som här.
Material: Tyget är ett helt oanvänt 70-talspåslakan från konsum som jag köpt på tradera.
Bra: Lättsydd modell som inspirerat mig att sy ännu fler skjortor (se t.ex. här och här).
Dåligt: Alltså de där knytbanden...jag är inte helt vän med dem även om jag vet att det nog är bättre för bebisar än knappar. På detta plagg tog dessutom banden slut så det blev en mix av satinband och bomullsband. Nåja. Dessutom tror jag ärmarna blev lite långa, men den kan kanske passa någon långsmal räka :)

Kimono för en nykläckt

Jag började sy för ett par år sedan och alldeles i början hade jag ingen koll på vad som kunde vara svårt och lätt utan jag sökte mönster på nätet till allsköns kläder och annat som jag ville sy. När jag nyligen gick igenom min mönsterpärm så hittade jag mönstret till det här lilla plagget. Jag vet inte vart mönstret kommer i från, men det är lite kul eftersom plagget sys i ett enda tygstycke. Mönstret har legat oanvänt i pärmen i flera år för jag har tyckt att det såg så svårt ut men nu när jag tittade på det så såg det inte alls svårt ut. Jag har plötsligt blivit kompetent verkar det som, hehe.

Vad? Mini-kimono för barnets första månader, stl ca. 56-62. Plagget sys i ett stycke tyg + en bit som utgör "omlott-delen" så att säga. Jag sydde den nedre först och tyckte det blev för få knytställen, så jag lade till två (ett på insidan som inte syns) på den övre men då tyckte jag det blev för många. Sällan är man helt nöjd :)
Material: Båda plaggen är sydda av påslakanstyg - mjukt och skönt för en liten bebis. Klövertyget är galet nostalgiskt för mig. Vi hade en stor kudde i det tyget när jag var liten och den har hängt med under hela uppväxten och återfinns nu på Vegas rum! Det undre tyget kommer från min farmor.
Bra: Skoj att plagget sys i ett stycke. Önskar att jag hade en bebis så att jag fick testa modellen.
Dåligt: Jag gillar inte riktigt det där knytandet så jag funderar på om jag inte ska sätta dit tryckknappar i stället när jag syr modellen nästa gång.

Unisex nu och då

Jag syr mest klänningar så det blir lite magert när det gäller kläder till små pojkar. Visserligen blir det väl mer och mer OK för en pojke att ha klänning (min grabb var t.ex. lucia på dagis förra året) men man kanske ändå inte ger bort en klänning till nybliva gosseföräldrar?! Men små pojkar förtjänar ju också att kläs i färgglada retroplagg! Försökte mig därför på en liten tröja / jacka som passar både pojke och flicka!

Mönster: Från Ottobre nr 3/2003 stl 68, men den ser ganska stor ut...
Material: Yttertyg ett påslakan från mamma, fodertyg en nyköpt stuv i flanell från Söders Tyger, där även knapparna är köpta. Kantband är egentligen inte kantband utan klippta remsor från ett av Åhlens tyger.
Bra: Den blev mjuk och gosig och jag gillar modellen med sned knäppning. Kul också, som sagt, att sy något som passar en pojke!
Dåligt: Den tog lite tid att sy så någon massproduktion lär det inte bli fråga om.

Och som en påminnelse om hur vi klär våra söner och döttrar: så här fint klädd var vår kung Carl Gustaf i sin barndom (tidningen är en Året Runt från 1947). Jag tror hans blus / klänning knappast skulle passera som ett plagg för en gosse i dag (tyvärr!). Men det ligger väl i de stora klädkedjornas intresse att plagg inte kan ärvas från syster till bror - då måste man ju köpa nytt i stället gudbevars.