Man tager en julduk...

Får jag presentera mitt bidrag till årets julpynt: ett par juliga hängselbyxor! Vi gjorde som alla andra och pyntade hemma första advent. Efter att allt var klart var Ivar i tårar. Djupt besviken. Det är för liiiite pyyyynt mamma... fick han ur sig mellan tårarna. Kanske en bebis pyntad i dessa hängselbyxor hade blidkat honom?

Mönster: Grundmönstret är hängselbyxor från boken Baby Cool men jag har modifierat något. Storleken anges till 50-56 men jag tror nog att de kan passa en lite större bebis också.
Material: Det rutiga tyget är en liten stuv jag köpte för länge sedan på Tygverket . Det bruna tyget med hjärtan och äpplen är egentligen en liten julduk som jag fyndade på Tradera för blott 11 kr. Byxorna är halvfodrade med en bit lakanstyg från Tradera. Knapparna kommer från Liberty, zick-zackbandet från Söders Tyger och mudden har ett lite oklart ursprung. Troligen något jag ärvt från mamma.
Bra: Jag tycker kombinationen blev bra. Det är kul att ha en idé och sen upptäcka att den funkar! Det var lite trixigt eftersom mönstret är gjort så att sömen är mitt fram och mitt bak, men jag ville inte att den del som är sydd av julduken skulle ha en söm på mitten. Så det tog lite tid att komma på i vilken ordning jag skulle sy på bitarna för att det skulle bli rätt. Lite överblivet duktyg fick blir två små fickor där bak.
Dåligt: Jag glömde förtvätta det rutiga tyget så jag vet inte riktigt vad som händer efter en tvätt. Dessutom måste jag klaga på det jag alltid klagar på: 1. Urk för att sy muddar 2. Urk för att fotografera när det aldrig är något dagsljus ute. Hur ska man få färgerna att bli fina? Det hjälper inte att ha en flådig kamera (särskilt inte när jag inte ids lära mig hur man använder alla funktioner...)

Plötsligt händer det!

Jag är ju inte den enda sybloggaren som gillar Märta-Lena Bjerhagens fina tyg Pompeja som fanns hos Borås Textil på 70-talet. Så plötsligt, inom loppet av ett par veckor har jag blivit ägare till massor av fint Pompejatyg! Det gula (två längder) köpte jag på Facebook i gruppen Vi som älskar 60- och 70-talstyger. Det orangea blev mitt när jag som hastigast sprang in på Myrorna på hornsgatan i går. Där gör man sällan tygfynd men denna gång hade jag tur! Jag försökte se oberörd när en finsk dam länge och väl stod och klämde på Pompejatygerna (två längder) men till slut gick hon och jag kunde hugga dem.

Pompeja av Märta-Lena Bjerhagen

På Myrorna fanns fler fynd att göra - fina tyget Pion av Aina Hedström för Borås Cotton.

Pion av Aina Hedström

Jag nöjde mej med de två tygerna men lämnade bakom mig tyger från både Tiogruppen och Marimekko. Min sambo börjar tycka att vårt sovrum ser ut som en tygaffär så jag får väl hejda mig lite tills jag hittat någon bättre förvaring...

Här finns inga förlorare!

Bloggaren Kiiromi hade bästa idén på länge: låt ett antal syglada personer bidra med bitar till ett lapptäcke och låt sedan täcket bli utgångspunkt för hjälp till dem som bäst behöver det. Detta kan man inte låta bli att stödja så jag uppmanar alla att gå med i detta lapptäckslotteri / insamling. Det funkar så att Kiiromi startat en insamling på UNICEF. Varje 50-lapp som skänks till insamlingen blir till en lott som betyder att det fina lapptäcket kan bli ditt! Läs mer på Kiiromis blogg där man kan se bilder på lapptäcket och läsa tävlingsreglerna, det är hur enkelt som helst. Lycka till!

Tygshopping i London och mera pojkkläder!

Jag har mycket att vara glad över, bl.a. min fina sambo som gärna tillbringade tid i tygaffärer och på (tyg)marknad när vi lämnade ungarna hos mormor och flög till London förra helgen. Jag tror till och med att han gladdes med mig när jag på marknaden hittade ett stånd där en man sålde blandade dragkedjor - 20 stycken för 50 p (motsvarar väl ca 6 kr) "I know I'm crazy luve" var säljfarbrorns kommentar när jag frågade om jag verkligen läst rätt på hans skylt. Det blev många dragkedjor. Och sytråd som också var oförskämt billigt. För den som ska till London kan jag således rekommendera en tur till Walthamstow Market, bara en halvtimma med T-bana från Oxford Circus och inte en turist så långt ögat kunde nå. Tyg blev det tyvärr inte så mycket av, men jag har ju å andra sidan redan en del i lådorna under sängen.

Här hemma fortsätter jag mina försök att skapa kläder som både pojkar och flickor kan ha. Det har blivit några hängselbyxor!

Mönster: Modifierat från boken Baby Cool, minsta storleken (ca 56). Båda är halvfodrade, den övre fick två fickor eftersom det råkade vara två små hål i tyget precis där, den nedre fick en liten ficka bara för att det var fint.
Material: Den övre byxan har yttertyg från ett gardintyg från mamma och fodertyg från ett av hennes påslakan. Mudd från Söders tyger och knappar från Liberty (ännu ett Londonfynd: 99 blandade knappar för en knapp hundring). Den nedre byxan är resultatet av ett tygbyte - yttertyg och fodertyg kommer från samma påslakan som designades av Chiqui Mattson för Almedahls på 70-talet. Knapparna fick jag av snälla bloggaren Koolon, muddarna är en stuv från Ohlssons tror jag.
Bra: Fina tyger, enkelt mönster - kan det bli annat än bra?
Dåligt: Att sy muddar - urk. Dessutom önskar jag att jag kunde ta finare bilder. Jag får bygga mig en egen liten fotostudio som Jabbo tipsar om här.

Unisex nu och då

Jag syr mest klänningar så det blir lite magert när det gäller kläder till små pojkar. Visserligen blir det väl mer och mer OK för en pojke att ha klänning (min grabb var t.ex. lucia på dagis förra året) men man kanske ändå inte ger bort en klänning till nybliva gosseföräldrar?! Men små pojkar förtjänar ju också att kläs i färgglada retroplagg! Försökte mig därför på en liten tröja / jacka som passar både pojke och flicka!

Mönster: Från Ottobre nr 3/2003 stl 68, men den ser ganska stor ut...
Material: Yttertyg ett påslakan från mamma, fodertyg en nyköpt stuv i flanell från Söders Tyger, där även knapparna är köpta. Kantband är egentligen inte kantband utan klippta remsor från ett av Åhlens tyger.
Bra: Den blev mjuk och gosig och jag gillar modellen med sned knäppning. Kul också, som sagt, att sy något som passar en pojke!
Dåligt: Den tog lite tid att sy så någon massproduktion lär det inte bli fråga om.

Och som en påminnelse om hur vi klär våra söner och döttrar: så här fint klädd var vår kung Carl Gustaf i sin barndom (tidningen är en Året Runt från 1947). Jag tror hans blus / klänning knappast skulle passera som ett plagg för en gosse i dag (tyvärr!). Men det ligger väl i de stora klädkedjornas intresse att plagg inte kan ärvas från syster till bror - då måste man ju köpa nytt i stället gudbevars.

Tygfynd

Min tygskattkammare har lite knepiga öppettider, men det är kanske lika bra. Det blir så dyrt annars för alltid hittar jag något. Här kommer tre finfina tygfynd. Det översta lite solblekt men fint ändå, det mittersta bara måste vara 50-tal (säger jag utan att egentligen inte kunna mycket) och det nedersta blir nog till en jacka känns det som. Grönt är skönt. Som vanligt vore det roligt att veta något om vem som designat.

Elefanter, elefanter, elefanter...

Jag hörde om ett barn som envisades med att kalla elefant för eliböbel. Fina är dom i alla fall. Jag hade det mörkblå som jag fått av min givmilda moster, sen bytte jag till mig två små tygbitar av rosa och röd också. Man kan aldrig få för många elefanter (eller eliböblar)! Mönstret heter "Rurik" och är skapat av Anna-Lena Emdén för Ikea.

"Rurik" av Anna-Lena Emdén